Dopfotografering

Nu i en månads tid har dopklänningen hängt framme. Jag har tänkt att jag måste ta bilder på Molly med klänningen på. Visst finns det bilder från dopet, men inga bilder där hon är ensam. Så idag, bättre sent än aldrig, kom jag mig äntligen för att verkställa mina planer.
Nu hade det säkert gått mycket bättre om jag hade tagit bilderna då för en månad sedan, för nu har vår lilla tjej hunnit bli väldigt aktiv. Hon tuggar på händer och fötter, snurrar och rullar och härjar på, så man blir allt svettig av att titta på. Ännu svettigare när man ska försöka hinna fotografera.

Rulla runt till mage..

 ..rulla till andra sidan..

..äta upp händerna..

..gömma ansiktet i händerna..

..äta upp fötterna och klänningen..

..och ge upp..

Men. Några riktigt bra bilder fick vi till också. 

Här på den sista hade klänningen åkt av för länge sedan

 

Det var den fotograferingen.

Molly 4 månader!

Idag blir hon fyra månader vår lilla Molly. Redan en temperamentsfull tjej, med bus i blicken. 

 
När hon föddes 22 januari, hade vi ett kallt, vintervitt landskap utanför fönstren. Nu fyra månader senare har vi värmebölja, grönt och lummigt. Jag kan knappt fatta att vintern har blivit sommar, och att fyra månader redan har gått. Men så börjar jag lite smått glömma förlossningen också, vilket väl tyder på att lite tid har passerat, hehe.

Alla pratar om att man ska njuta så himla mycket av bebistiden, att den går så fort. Säkert kommer jag själv att titta tillbaka och tycka det samma. Att komma ihåg den ljuva babydoften och en rosaskimrande vardag. Men, när man är där, mitt i sömnlösa nätter och andra bekymmer så är det inte alltid världens enklaste sak att njuuuuta.  Visst finns de där, varje dag, stunderna då man myser och njuter. Men tröttheten och orkeslösheten finns också där.

Först nu, när Molly hunnit bli 4 månader känner jag att jag har kunnat börja njuta på riktigt, slappna av mera helt enkelt. Jag vet att vi klarar oss ensamma. Jag vet att vi kan åka iväg till stan ifall att det behövs. Jag känner inte mera att jag lika ofta måste kolla att hon andas. Vi överlevde första gången hon hade feber. Jag är inte lika stressad över amningen mera. Jag älskar att se henne utvecklas. Hon upptäcker händer och fötter, och rullar runt från rygg till mage. Hon ler när hon ser bekanta ansikten, och pratar mycket och högljutt. Man kan umgås med henne. Jag känner igen hur hon låter när hon är trött och hur hon låter när hon är hungrig. Jag vet att hon allra oftast sover hela natten, lika som hon oftast är vaken hela långa dagen.

Våra dagar rullar på alltså. De flesta dagar väldigt lika varandra. Vi äter, sover och sjunger "Hoppe hoppe hare" 678 gånger. Vi är ute på en hel del äventyr, träffar små och stora kompisar. Och fast alla dagar inte är lätta och tårar av trötthet ibland bränner bakom ögonlocken, så är detta den bästa tiden i mitt liv. Aldrig har jag varit lyckligare.

Jag målar utemöblerna!

Att måla hör nog sommaren till. Oftast är det med en burk vitmål som jag drar fram, men inte i år.
På vår uteplats är alla utemöblerna vita. Jättevackert, javisst. Bara ett litet problem. I solskenet blir man så bländad av allt det vita så man får huvudvärk. Man får sitta där och blunda på samma gång man försöker äta upp sin grillade biff.

Så nu blir det grått istället tänkte jag. Däckstolarna i en mörkare nyans, och utemöblemanget lite ljusare. Startade med däckstolarna idag när Molly sov.  Och vet ni, jag gillar resultatet!

Mycket jobb, men det är det värt!

On the road again.

Vi gör inget annat än dräller omkring känns det som. Idag har vi varit till Stora Staden. Maken, Molly och jag. Vi har besiktigat bilen, hälsat på svärfar, shoppat lite, och så har jag fått en laserakupunkturbehandling.
Efter de senaste dagarna värmebölja har jag upptäckt stora brister i garderoben, både min och Mollys. Molly ägde hela tre kortärmade bodyn, och det räcker inte så långt här i stugan, inte ens en dag.
Själv var jag gravid förra sommaren, och köpte inte ett enda "vanligt" klädesplagg. Sommaren innan dess vägde jag ca 10 kg mera än jag gör idag. Så några sommarkläder jag kan använda finns inte. Hittade några plagg och smycken idag, men tycker det känns lite svårt att handla när man ska börja om från noll. Borde satsa på basplagg, men kommer oftast hem med roliga plagg istället, som inte på något sätt går att kombinera!

Handgjorda presenter.

Igår fick Molly en present, inslagen i guldfärgat presentpapper, av en av grannkvinnorna. Inuti paketet fanns en korsstyngsbroderad kudde och en handstickad babytröja. Jag blev så glad och mitt hjärta blev så varmt. Jag vet ju hur mycket jobb det ligger bakom sakerna!
För övrigt är det ju helt galet hur mycket fina saker man får när man fått baby. Ännu 4 månader efter att Molly fötts kommer folk ihåg oss med fina presenter, och varje gång blir man lika rörd!

Porslinstips och annat nytt.

Till er som gillar muminporslinet tänkte jag ge ett litet tips. Den svartvita serien seikkailu kommer att sluta tillverkas. Titti var den som först tipsade mig om detta, och just nu säljer Halpa Halli bort denna serie till förmånliga priser.
Ni som hängt här länge har ju sett min samling av kannor. Och nu när seikkailu slutar tillverkas kände jag att också den kannan bör ingå i min samling!

 Sen hittade jag ett litet skärbräde i porslin på loppis. Det hittade genast sin plats på tallrikshyllan framför det andra skärbrädet.

 Maken busschauffören var på en bussresa till Umeå på torsdagen. 

Med sig hem hade han denna charmiga trasmatta.

New haircut!

Mitt långa, risiga hår i regnbågens alla färger klipptes av idag. Kvar lämnade en lätt och luftig sommarfrisyr.

Livet

Livet är inte alltid en dans på rosor. Ibland känns det som om jag har underlag till att skriva en hel bok om livets alla sidor. Så mycket att vara tacksam för, på samma gång som det finns så mycket att fundera på. Så mycket så jag får ont i magen.

Att försöka vara alla till lags har jag slutat med för länge sedan. Att kämpa så man nästan slår knut på sig själv, utan att mötas av ett uns av tacksamhet är inte mera my style. Men i alltför många år höll jag på så.

Att veta vem ens sanna vänner är. En så underbar sak som att få barn, visar tyvärr också baksidan av de vänner som inte är sanna. Men då är det ju heller inga vänner.

Att många verkar tro att livet är som en bok med glansbilder. Och de som har de vackraste bilderna vinner. Ytan ska vara perfekt, och vad som döljer sig där bakom ska man inte visa.
Att jag på min blogg visar bilder av ett välstädat hem, betyder inte att det inte finns skit i hörnen även hos oss. Det hoppas jag att alla förstår. Många ifrågasätter att jag hinner handarbeta. Men, det är bara hur man prioriterar. Istället lämnar disken den kvällen, och någon kvällslänk tar jag aldrig.

Att vara sann mot sig själv. Älska det man älskar. Hata det man hatar. Att gråta när man är ledsen och skrika när man är arg. Är jag sann mot mig själv och andra människor, vet jag att jag alltid gör det jag tycker är rätt. Jag behöver inte ångra något, och kan stå för det jag gjort och gör.

Att man aldrig kan skämma bort någon med för mycket kärlek. Man ska inte skämma bort sina barn, eller någon annan med för mycket prylar. Då mister de saker man redan har sitt värde. Det håller säkert de flesta med om. Men kärleken är det helt tvärtom med, där är det bara att ösa på allt man har.  Ett av mina favoritcitat är "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek. Så kommer folkvettet av sig själv." Av Astrid Lindgren.

Att älska så mycket så man blir rädd för livet. Helst skulle jag låsa in mig och de mina i en bunker. Där skulle vi sitta skyddade för livets faror, och bara älska varandra dag ut och dag in. Allt fruktansvärt som kan hända skrämmer skiter ur mig. Varje dag.

Oj, så hon yrar på idag, kanske ni tänker. Och ja, det är väl det jag gör. Bjuder på några tankarna som yr runt i huvudet denna morgon. Nu ska jag och Molly snart hoppa i bilen och ge oss iväg på en liten roadtrip. Ha en fin dag!

Boktipset!

Igår bläddrade jag i den här boken hemma hos vännen K.  

Sticka och virka med restgarn, av Sanna Vatanen.

Det är länge sedan jag blivit så inspirerad som jag blev när jag bläddrade i den! Ett absolut måste i bokhyllan för ett handarbetsfreak som mig.
Restgarn har jag hur mycket som helst. Nu är det bara att vänta på att boken ska trilla ner i postlådan, sen ska jag börja tillverka vackra saker att små garnstumpar.

Dagen.

Jag och Molly har spenderat dagen med fina Karolinavännen och hennes son, i deras vackert färgsprakande hem.
Känner mig rejält bortskämd idag då jag blev bjuden på både mat och efterrätt.
Än så länge ligger de två barnen bredvid varandra på en filt, men om någon månad lär det väl vara mera fart på.

Att använda aptröjan.

Det är SÅ roligt när man kan använda saker man tillverkat själv. 

Nu passar aptröjan jag stickade i vintras. 

Såklart matchar vi med tågsockorna!

Igår firades en alldeles underbar morsdag. Idag ska vi snart packa ihop och sticka iväg på kaffedejt. Många bollar i luften när man är hemmamamma!

Och resultatet

Jag gillar den!

Vi pysslar

Hand- och fotavtryck stod på schemat idag.

Nu väntar badet!

Jag betar av listan.

Ni kanske minns listan jag gjorde på handarbeten jag har i planerna. Jag betar av den för fullt. Handledsvärmarna är klara, likaså Mollys vantar. De virkade shortsen har jag valt att fuska fram, ni ska få se sen hur jag löst den biten. Nu just är det en liten pippitröja på stickorna. Konstigt att jag aldrig blir trött på pippimönstret, fast jag gjort säkert 30 tröjor och otaliga mössor, sockor och vantar.

Våren är det du?

Idag har vi äntligen vågat oss ut på en liten vagnpromenad. Över tjugo grader varmt i solen, och det  känns onekligen som om våren vore här för att stanna! Planteringsbordet står klart att använda, likaså uteplatsen. Köksträdgården och planteringslådorna står också och väntar. Få se då om någon orkar ta tag i det denna vår!

 

Nu ska jag njuta för fullt fram tills dess att allergieländet slår till med sin fulla kraft.

Febern på besök.

Har haft några febriga dagar här hemma hos oss. Molly fick feber i lördags, och har sedan dess haft feber lite till och från. Som den normalintelligenta människa jag är förstår jag att barn har feber ibland. Även dagistanten i mig förstår att barn är sjuka nu som då. Men mamman i mig fattar ingenting. Jag kan inte tänka klart med "mammadelen av hjärnan". Fy och ush för att se sin lilla skatt slö, trött och sjuk. Fast man ju vet att det går om.

Just nu njuter vi av en feberfri morgon. Trots att jag ju vet att febern kan dyka upp igen under dagen.